Den lettiska återvändsgränden

Svensk media översköljer läsarna om den pågående lettiska krisen. Traditionellt ”enkla aspekter” att rapportera, som ökad arbetslöshet eller den våldsamt krympande offentliga sektorn, är de som får mest utrymme. Samtidigt är det i de ekonomiska detaljerna man finner de största problemen. I denna artikel utvecklar jag en del tekniska argument för att devalvera alternativt släppa den lettiska valutan fri (som den svenska kronan).

Det har bland annat argumenterats att det inte går att spekulera mot den lettiska valutan, lats, eftersom det är en valutaregim baserad på sedelfond. Detta är korrekt i endast begränsad betydelse.

En sedelfond inbegriper den monetära basen, det vill säga sedlar och mynt samt affärsbankernas reserver hos centralbanken. Det innebär att innehavare av den lettiska valutan kan växla sina sedlar och mynt mot euro till en nästintill fast växelkurs, i vart fall i praktiken. Men det finansiella systemet i övrigt, med utestående kreditåtaganden till privata företag, banker och individer, står på egen hand. Det innebär att inställda betalningar av lettiska geldenärer (t ex de nyblivna husägare som nu blivit arbetslösa) riskerar att skapa en kollaps i det finansiella systemet som kan vara väsentligt skadligare än en devalvering av valutan.

En utdragen interndevalvering riskerar tvärtom att tillintetgöra sunda exportföretag, vars affärer idag nu drabbas av en övervärderad valuta. Just nu är den lettiska valutan antagligen den dyraste i världen, om man tittar på data från RIGIBOR

RIGIBOR kan sägas vara ett mått på vad det kostar att finansiera ett lån på olika löptider i det lettiska finansiella systemet. Löptider på över en månad existerar inte längre, annat än i möjligtvis extrema undantagsfall. Vad är en rimlig kostnad för att försvara en övervärderad valuta? I dagsläget är RIGIBOR-räntan högre än vad som anges i diagrammet. Lån på en månads löptid har närmat sig 30 procent, att jämföra med omkring 1,5-2 procent på motsvarande lån i euro. Mitt i lågkonjunkturen åker räntorna i höjden, en pro-cyklisk effekt som endast fördjupar recessionen.

Fler röster har höjts för att behålla latsens fasta växelkurs. En av de mest välformulerade försvaren har kommit från Mårten Hansen, vid Stockholm School of Economics i Riga. Hans poäng är att den lettiska ekonomin betungas av en lågproduktiv offentlig sektor, som i förhållande till landets storlek måste beskäras. Inte för att en stor offentlig sektor nödvändigtvis är dålig (den är som andel av BNP mindre än i Danmark och Sverige), utan för att den till skillnad från i västeuropeiska länder inte stödjer den privata sektorn i tillräcklig utsträckning för att motivera sin kostnad. Han har argumenterat för detta länge, så det är ingen ”Kleinsk chockterapi” han nu kommer med, men timingen med krisen är inte direkt gynnsam.

Det är lätt att hålla med Hansen. Samtidigt undrar man om denna nödvändiga omstrukturering inte kunde göras samtidigt som man justerar för en övervärderad valuta, genom devalvering eller genom att låta valutan flyta fritt? Vår utrikesminister Carl Bildt har kallat kronan en skvalpvaluta, det vill säga han underkänner Riksbanken fullständigt. Detta är också en extremt marknadsfientlig inställning. Såväl Carl Hamilton (FP) som Carl Bildt (M) föreställer sig att svenska kronan kan ha ett ”objektivt värde”, säg 9:1 mot euron. Går kursen under eller över, så är det något fel.

Men vad är det som säger att kronan inte var övervärderad för ett år sedan, och nu har rätt värde? Har marknaden fel? Och om den har fel, varför är det ingen som passar på att tjäna stora arbitrage på den svenska kronan?

Det är uppenbart att Bildts och Hamiltons uttalanden är retorik. Men tanken har starkt fäste i den ekonomisk-politiska debatten. Analogin till Lettland är klar. Den objektiva – av Guds nåde – växelkursen ska inte få ändras. Ett annat förslag har varit att låta Lettland få expressskjuts in i eurozonen. Frågan kvarstår då emellertid, löser detta problemet med en övervärderad valuta, om man går in i euron till en övervärderad kurs?

I inlägg framöver kommer jag utveckla tankar kring de potentiella problem som kan uppstå ifall den pågående krisen i Lettland skulle föranleda en större banks kollaps.