Det är i veckan omkring ett år sedan en finansiell härdsmälta förvandlades till en global ekonomisk kris. Olika länder drabbas emellertid på olika sätt. Exempelvis skyddas Ryssland av att dess finansiella system i allt väsentligt är underutvecklat, på så vis att hushållens skuldsättning är låg. Bostadshypotek motsvarar endast några få procent av BNP, i kontrast till 30-40 procent i EU och över 60 procent i USA. Å andra sidan innebär ett svagt finansiellt system att räntor förblir höga också under en recession.
Strukturella problem och krishantering
Landet har emellertid strukturella problem som är väsentligt allvarligare, och i vissa fall unikt ryska. Energi, inklusive olja och gas, står för cirka 65 procent av landets export, och två tredjedelar av landets federala och regionala skatteintäkter är baserade på samma källa.
BNP sjönk med 10,9 procent i andra kvartalet 2009 mot ett år tidigare, jämfört med ett fall på 9,8 procent i första kvartalet. Den ryska recessionen har med andra ord ännu inte börjat plana ut, och budgetunderskotten kommer att fortsätta växa. Standard & Poor räknar med att Rysslands kreditbetyg kan sjunka från sin nuvarande BBB-ranking, om underskotten fortsätter att växa utan någon vändning i tillväxten.
I allt väsentligt är ökad skuldsättning inget märkligt under en aktiv finanspolitisk stimulans av ekonomin. Men alla länder är inte jämlika vad avser nivån av skuld som geldenärer är villiga att hålla. Ryssland räknar med ett underskott på 8,9 procent av BNP i år, det första på ett årtionde. Regeringen avser att spendera mellan 850 miljarder rubel (cirka 27 miljarder dollar) per månad under detta år. I december planeras än ännu större stimulans. Frågan är vad som händer med rubelns växelkurs, som av ryska centralbanken aktivt upprättshålls inom ett bestämt spann mot en korg av utländska valutor.
Landets guld- och valutareserver har under de sista 12 månaderna använts frikostigt för att i) försvara rubelkursen samt att ii) stimulera inhemsk konsumtion. Av omkring 180 miljarder dollar i två reservfonder, kommer minst hälften att ha kunnat spenderats när stimulanser och skattesänkningar finansierats i ett program som beräknas kosta 79 miljarder dollar. Under nästa år kommer Ryssland att vända sig till internationella finansmarknader för första gången sedan 1998, för att skaffa ytterligare, om än i sammanhanget marginella, lån.
Centralbankspolitik
Den förste pristagaren i ekonomi till Alfred Nobels minne, Jan Tinbergen, är känd för sin modell för mål respektive medel i ekonomisk politik. Hans kritik var att länder ofta försökte tillämpa ett medel för att uppnå flera konkurrerande mål, vilket i slutändan ledde till målkonflikt. Hans slutsats var att beslutsfattare istället skulle tillämpa ett medel för ett mål.
En sådan modell tillämpas på exempelvis svenska Riksbanken, som har ett tydligt inflationsmål. Medlet är räntepolitiken. Ingen konflikt med andra ord, då svenska kronan får flyta fritt.
Den ryska centralbanken har en klar målkonflikt, där det politiska målet att upprätthålla en växelkurs mot en korg av utländska valutor ska kombineras med det ekonomiska målet att uppnå en låg inflation. I flera år har beslutsfattare hävdat att de ska undlåta att intervenera i rubelkursen, och istället övergå till ett inflationsmål. Så också yttrade sig Aleksej Uljokajev, vise centralbankschef i Ryssland, i slutet av förra veckan. Putin har uttalat sig nyligen i liknande termer vid ett möte med utländska journalister och experter i Valdaj.
Min kollega Konstantin Sonin, en av Rysslands mest kända ekonomer och kolumnist på Vedomosti, är emellertid skeptisk. I praktiken är centralbanken behäft med tre problem: utan en fritt flytande växelkurs, tydliga inflationsmål och en politiskt självständig centralbank kommer inga mål att kunna uppnås. Och under tiden dräneras landets valutareserver samtidigt som inflationen förbli hög.
