Den statliga inrättningen Forum för levande historia (FLH) har väckt en del debatt tidigare. Mest känt är antagligen historieruppropet, ett öppet brev undertecknat av svenska akademiker kritiska mot verksamheten. Det brevet fick i sin tur en del respons, av exempelvis Kristian Gerner i en ny bok.
Det har i debatten påpekats att där finns en viss ironi i att ha en statlig myndighet med uppdrag att undervisa en ”korrekt historieskrivning” avseende länder där staten kontrollerade just, hmm, bland annat historieskrivningen. Man kan givetvis undra, varför inte skolan kan undervisa om kommunismens och nazismens moderna historia utan statliga pekpinnar.
Jag har aldrig haft något större problem med myndigheten som sådan. Pragmatiskt har jag tänkt mig att kunskap är bra, oavsett budbäraren. Däremot har jag tyckt att materialet som myndigheten presenterat ofta varit något trivialt, utan försök till större kritiskt djup.
Jag tröttnade dock häromdagen… På debattsiten Newmill.se reste tankesmedjan Timro nyligen den viktiga frågan om det ska vara en statlig myndighets uppdrag att hänga ut svenska medborgare. En av de utpekade, Gunnar Bergström (tydligen en före detta maoist som skolbarn måste lära sig att vara rädda för), har också kommenterat.
För det första måste detta vara juridiskt mycket tveksamt, det FLH har gjort mot Jan Myrdal och Gunnar Bergström. Men reklamfilmen som de gjort, som också finns på youtube, är bisarr. De marknadsför på skämt ett par ”mao-glasögon” geom vilka man kan undgå att under årtionden se massmord och förtryck, precis sådana glasögon som alltså ovan nämnda maoister ska ha burit på 70-talet.
Karl Marx hade ett begrepp för denna typ av vanföreställning, han kallade det ”falskt medvetande”. Enligt i synnerhet Lenin förklarade detta koncept varför endast ett elitistiskt kommunistparti skulle kunna leda arbetarna mot revolution, eftersom vanliga människor ”inte såg sanningen”. Det är intressant att FLH anser att detta begrepp bäst förklarar vad maoister som Myrdal och andra gjorde på 70-talet.
Sen ska vi såklart inte glömma parallellerna till vad president Medvedev har kokat ihop nyligen för rysk historia.
