Jag har aldrig förstått Kaukasus, i synnerhet de delar som i olika administrativa enheter numera ligger spridda på det ryska territoriumet. Som Kalle nyligen demonstrerat i ett välskrivet inlägg, är förvecklingarna där väsentligt mer komplicerade än vad som ofta hävdas.
Igår skickade ryska människorättsförespråkare ett öppet brev till president Medvedev om att den tjetjenska republikens president, Ramzan Kadyrov, måste avgå. Brevet är undertecknad av bland annat Helsingforsgruppens representant i Moskva, Ljudmila Aleksejeva.
Det avgörande skälet är mordet på journalisten Natalja Estemirova, som verkade i regionen och där skrev om bland annat Kadyrovs våldsregim. De skriver bland annat:
”I den tjetjenska republiken visar sig en total koncentration av alla faktiska maktmedel i händerna på en enda person – republikens president. Ramzan Kadyrov har själv erkänt, i motsats till brottslagstiftningen, att undersökningen kommer att implementeras enligt ”lokala metoder” [narodnymi metodami]. Av denna anledning ser vi inga förutsättningar för en objektiv och konstruktiv utredning av kidnappningen och mordet på Natalja Estemirova på den tjetjenska republikens territorium, där all makt ligger i händerna på Ramzan Kadyrov.”
Eftersom en så stor del av Estemirovas arbete med människorättsbrott pekade mot Kadyrovs egna maktstrukturer, hävdar brevet att där inte finns några förutsättningar för honom att fortsatt verka som regionens president.
Det skulle inte förvåna mig ifall inte ledarna i Kreml funderat över denna lösning såväl en som två gånger. Krast ser jag det som, att har man väl satt en person som Kadyrov vid makten, får man leva med efterföljderna. Man ska också fråga sig, vem som realistiskt skulle göra ett bättre jobb i regionen under existerande förutsättningar, och om ett mord (av alla mord som redan begåtts), verkligen utgör ett realistiskt skäl till att avpolettera Kadyrov.
Publicerat av eastanalysis 
