Jag har aldrig förstått Kaukasus, i synnerhet de delar som i olika administrativa enheter numera ligger spridda på det ryska territoriumet. Som Kalle nyligen demonstrerat i ett välskrivet inlägg, är förvecklingarna där väsentligt mer komplicerade än vad som ofta hävdas.
Igår skickade ryska människorättsförespråkare ett öppet brev till president Medvedev om att den tjetjenska republikens president, Ramzan Kadyrov, måste avgå. Brevet är undertecknad av bland annat Helsingforsgruppens representant i Moskva, Ljudmila Aleksejeva.
Det avgörande skälet är mordet på journalisten Natalja Estemirova, som verkade i regionen och där skrev om bland annat Kadyrovs våldsregim. De skriver bland annat:
”I den tjetjenska republiken visar sig en total koncentration av alla faktiska maktmedel i händerna på en enda person – republikens president. Ramzan Kadyrov har själv erkänt, i motsats till brottslagstiftningen, att undersökningen kommer att implementeras enligt ”lokala metoder” [narodnymi metodami]. Av denna anledning ser vi inga förutsättningar för en objektiv och konstruktiv utredning av kidnappningen och mordet på Natalja Estemirova på den tjetjenska republikens territorium, där all makt ligger i händerna på Ramzan Kadyrov.”
Eftersom en så stor del av Estemirovas arbete med människorättsbrott pekade mot Kadyrovs egna maktstrukturer, hävdar brevet att där inte finns några förutsättningar för honom att fortsatt verka som regionens president.
Det skulle inte förvåna mig ifall inte ledarna i Kreml funderat över denna lösning såväl en som två gånger. Krast ser jag det som, att har man väl satt en person som Kadyrov vid makten, får man leva med efterföljderna. Man ska också fråga sig, vem som realistiskt skulle göra ett bättre jobb i regionen under existerande förutsättningar, och om ett mord (av alla mord som redan begåtts), verkligen utgör ett realistiskt skäl till att avpolettera Kadyrov.
Den ryska dagstidningen Vedomosti skriver idag om ett intressant uttalande från före detta premiärministern Michail Kasjanov:
”Attacken på Michail Chodorkovskij och hans företag Jukos skedde då han utan Kremls godkännande finansierade det ryska kommunistpartiet (KPRF)”.
Detta ska Putin ha sagt till honom konfidentiellt år 2003.
Det intressanta är att den dåvarande oligarkens stöd till liberala partiet Jabloko och SPS tydligen ska ha legat helt i linje med Kremls godkännande. Kasjanov är numera i opposition mot den ryska regeringen, och detta uttalande gjorde han inför Europadomstolens kommande prövning av Jukos-affären.
Stödet till kommunisterna fick kannan att rinna över.
I sitt skriftliga uttalande till Europadomstolen påvisar Kasjanov vidare att Jukos följde den skattepolitik som existerade fram till 2003. Idén att expropriera företaget ska dock ha kommit först senare, när det politiska trycket mot Chodorkovskij ökade. Då ändrades lagarna, och Jukos kunde fällas retroaktivt.
Kommunistpartiet förnekar att de någonsin skulle ha tagit emot pengar från Chodorkovskij. Men 2003 kom ett antal företrädare för Jukos in i parlamentet (Duman) på partiets lista.
Rysk politik är som politik i resten av världen, bara något mer tillspetsad kan man konstatera.
Financial Times har en mindre artikel på temat här
Putin, beredd att skjuta på alla utlänningar som kommer till landet
Idag vid frukosten noterade jag en ledare i SvD som presenterade ett riktigt scoop. Den ryska regeringen – Putin enligt författaren till artikeln – vill tydligen ”stoppa utländska lärare” att verka i landet.
Som någon som från nästa år blivit inbjuden att undervisa och forska på en bättre högskola i Moskva blev jag lite förvånad. Inte minst eftersom jag misstänker att författaren hänvisar till ett utkast till lagförslag som kom i början av juli, och inte igår (den 20 juli) som han påstår i sin artikel.
För säkerhets skull tittade jag på www.kremlin.ru för att se om där kommit något nytt i veckan, vilket det inte gjort vad jag kan se.
Lagförslaget är i och för sig märkligt vittgående, och skulle det antas väntar jag mig enorm byråkrati. Förslaget har också sågats vid fotknölarna av framträdande företrädare för ryska akademin, även om denna detalj inte nämns i SvD.
Där finns mycket som är jobbigt när man verkar som utlänning i Ryssland. Förutom visumkrångel varje år (en veckolång process), så tvingas man betala en reseförsäkring som är helt poänglös (och kostar tusentals kronor). Detta trots att jag har en bättre och mer vittgående privat försäkring redan innan, hos ett annat bolag. Dock behöver medborgare i Storbrittanien inte köpa någon försäkring.
En riktig journalistisk gärning vore att undersöka det västerländska försäkringsbolag som skaffat sig monopol på ryska reseförsäkringar. Där finns kanske ett riktigt scoop, även om det skulle kräva mer arbete än att googla gårdagens nyheter… De heter Europeiska Reseförsäkringar, och är en källa till stor irritation.
*** Uppdatering ***
Genom Sylvia Asklöf hittade jag ett inslag på samma tema på Sveriges Radio idag. Deras journalist förefaller också tro att denna flera veckor gamla nyhet är en nyhet borde ha berättat att lagförslaget inte är helt nytt.
Människan förefaller ha en evolutionär förmåga att rationalisera ex post vad som har hänt, alltså historiska skeenden, med utgångspunkt från kända utfall, alltså nutid. Ett typexempel är hur Putins väg till makten idag tenderar att beskrivas som ”oundviklig”, när i själva verket ingen kunde tro att en sådan ledare skulle träda fram bara några månader innan det var ett faktum. Ett annat typexempel är att vi, när vi idag talar om Rysslands ekonomiska eller politiska problem, inbillar oss perioder som aldrig existerat.
Ett typexempel på detta är 1990-talet, som i dåtid bland annat upplevdes som korrupt, politikerstyrt, inflationistiskt och oförutsägbart, men som idag inte sällan beskrivs som en ”gyllene era” i kontrast mot nutiden (det var trots allt demokratiskt!). Men när man tänker på det, är det kanske mindre som förändrats än man vill tro. Samtidigt kan paradoxalt nog många farhågor som idag förefaller absurda (t ex att Ryssland kollapsar och att kärnvapen skulle spridas över halva jorden), visa sig ha varit de mest diskuterade för bara några år sedan.
Klippet nedan är illustrativt. I mitten av år 1999 samlas hos en känd amerikansk nyhetskommentator några ledande rysslandsvetare (bland andra Stephen Cohen och Thomas Graham) för att diskutera rysk-amerikanska relationer inför dåvarande utrikesministern Albrights besök till Moskva. Ifall ni har femton minuter över kan det vara intressant att se, detta var exakt tio år sedan i år…
Vilka av vår tids frågor kommer vi betrakta som överspelade, irrelevanta eller märkliga om tio år från nu?
Alla som har besökt Ryssland kan inte ha undgått att notera nivån på vägar, flygplatser eller hamnar. Visst, en del mindre och kosmetiska förändringar görs här och där, men i allt väsentligt expanderar och moderniseras vägnätet och kommunikationer väldigt långsamt eller inte alls (frånsett mobiltelefoni och internet, som är konkurrensutsatt).
Vardag i Moskva...
Mellan åren 1995 och 2008 ökade vägnätet med 5000 kilometer (från 750 000 till 755 000), samtidigt som antalet kilometer järnvägsräls minskade något. Jämfört med utvecklingslandet Kina, där man de senaste fem åren byggt 480 000 kilometer bilväg ,19 000 kilometer järnvägsräls, 16 nya flygplatser och ett av världens mest moderna höghastighetetståg, eller något annat ”BRIC-land” för den delen, är utvecklingen minimal.
Som jag argumenterade här tidigare, beror detta i allt väsentligt på statens ineffektivitet och korruption. Idag kostar en kilometer fyrfilig motorväg 2,9 miljoner dollar i Kina, 3,6 miljoner dollar i Brasilien och 12,9 miljoner dollar i Ryssland. I vissa extrema fall, som den fjärde motorvägen runt Moskva, är siffran minst 400 miljoner dollar per kilometer (en del har angett än högre tal). På två år (2006-2008) spenderades 230 mijarder dollar på vägar, ungefär lika mycket som Centralbanken spenderade på försvaret av rubeln förra året, utan något nämnvärt resultat. Läs resten av det här inlägget »
Rysslands president Dmitrij Medvedev uttryckte nyligen oro och chock över den ryska alkoholkonsumtionen. Hans kommentar, att ryssar idag dricker mer än under 1990-talet, ”trots att det var en såpass mycket svårare period”, hade många svårt att tro även i väst. Faktum är att det stämmer, i vart fall enligt de officiella siffrorna från Ryska Statistikbyrån (ej online) för åren 1992 - 2007.
Antal liter alkohol per invånare årligen
1992: 5,0
1995: 9,43
2000: 8,01
2001: 8,24
2002: 8,61
2003: 9,07
2004: 9,54
2005: 9,32
2006: 9,48
2007: 9,9
Även om vi justerar för möjligheten att mängden illegal alkohol minskat som ett led i den ekonomiska utvecklingen, är siffrorna ovan ganska anmärkningsvärda. Den genomsnittlige ryssen konsumerade 9,9 liter ren alkohol år 2007, och totalt i landet konsumerades samma år 141,1 miljoner deciliter alkohol. Läs resten av det här inlägget »
För er som har varit i Moskva kan säkert dessa bilder vara intressanta. Jag tog fotografierna på förmiddagen inför Obamas ankomst till Moskva på måndagen denna vecka. Precis till vänster om mig ligger Kreml, och rakt fram skymtas Statsbiblioteket, så vi är i hjärtat av huvudstaden.
Jag, och en till person, fotograferar den tomma stadskärnan...
Vanligtvis är trafiken mördande här, nu var det riktigt behagligt att promenera.
Den tredje september i år arrangeras en konsert till minne av journalisten Anna Politkovskaja vid Moskvas Statliga Konservatorium. Tyvärr är jag inte själv i Moskva vid denna tidpunkt, men för er som har vägarna förbi kan det säkert vara intressant. Konservatoriet ligger i centrala Moskva på gatan Bolsjaja Nikitskaja.
För er som har missat de ryska tidningarnas rapportering så gör många nu sig lustiga över Gazproms senaste projekt i Nigeria, NIGAZ. Ni kan ju uttala det med engelsk accent tyst för er själva, så blir det klart varför en del reagerat.
Det är en traditionell rysk metod att sammansätta flera ord till ett enda nytt ord. Det vanliga är att ta första stavelsen i varje ord och föra ihop dem. Nigera och gaz blir alltså NIGAZ. Där finns säkert ingen baktanke med det, bara ouppmärksamhet eller okunskap i engelska…
När man studerar sovjetisk ekonomi som jag gör kan det ibland bli ganska långa ord, som Minpromstrojmatuzb SSR, alltså den Uzbekiska sovjetrepublikens ministerium för produktion av byggnadsmaterial. Men man sparar ju en del tid genom att slå ihop orden för all del. Ibland blir också sammanslagningarna ord som får eget liv, som till exempel Lenkom, den berömda teaterscenen i Moskva. Egentligen en ursprunglig sammanslagning av orden Lenin och Komsomol.
Ett klassiskt avsnitt av South Park väckte ju en del reaktioner i USA för ett par år sedan på samma tema.
Dagens nummer av Novaja Gazeta innehöll mer än en intervju med president Barack Obama. Flera sidor ägnas även åt ytterligare en lärobok som är på gång, ”Lärobok i historia och den statliga politiken”, tydligen framtagen av en organisation under det på svenska märkligt klingande namnet ”Centrum för problemanalys och statlig-administrativ utformning”.
Bland annat citeras ur boken att ”diskussionen om de stalinska deportationerna av folkgrupper” måste ses mot bakgrund av ”tystnaden om tjetjenernas och de krimska tatarernas samarbete med hitleriterna”; samt tystnaden i ”förhållande till de profascistiska nationella rörelserna i västra Ukraina och Baltikum.” Oklart om det sista citatet syftar på dåtid eller nutid.
Det är dock för tidigt att uttala ett omdöme, förrän jag haft möjlighet att titta i boken själv.
Mer intressant var en kort intervju med Aleksandr Tjubarjan, en etablerad historiker (medlem av ryska vetenskapsakademin) samt medlem av Medvedevs kommission om ”förfalskning av historien”. Han bekräftar i samtalet med tidningen att även han mottog det nu väl bekanta brevet, som jag diskuterade tidigare här. Tydligen har kommissionen ännu inte haft något sammanträde, men enligt Tjubarjan är det relevanta inte dessa avkrävda rapporter – som de flesta historiker ignorerar likväl – utan ”att underlätta tillträde till arkiven.” Enligt Tjubarjan är ”historiska dokument och historisk sanning – det bästa botemedlet mot falsifieringar.” Läs resten av det här inlägget »
Publicerat av eastanalysis 
Publicerat av eastanalysis 
Publicerat av eastanalysis 
