Kommentarer till Rysslands problem: Tjinovniki, och inte siloviki?

Av: Ska Kamprad flytta till Ryssland? « Östeuropa och Ryssland

Ska Kamprad flytta till Ryssland? « Östeuropa och Ryssland — Mon, 29 Jun 2009 14:43:36 +0000

[...] kannan att rinna över i det småländska högkvarteret. Det kan man förstå, som jag påpekat här finns goda skäl att kritisera den ryska byråkratin och allt vad det innebär. Men varför just [...]

Av: eastanalysis

eastanalysis — Fri, 26 Jun 2009 13:54:34 +0000

Visst har du rätt, jag ifrågasätter inte förekomsten av ”siloviki”. Det är mest att jag använder Lucas något, enligt mig, för vittgående diskussion kring dem. Det blir konspiratoriskt, när i själva verket där finns ganska begripliga förklaringar, när man tittar ordentligt som t ex Chodorkovskij. Hans analys är ju många gånger mer intressant.

Sen ville jag också peka på en aspekt som är så väsentligt mycket mer problematisk för 99.9 procent av de som vistas i Ryssland. Jag har aldrig drabbats av några siloviki, vad jag vet, däremot måste jag hantera tjinovniki varje dag… som alla andra här.

Av: Kalle

Kalle — Fri, 26 Jun 2009 06:31:17 +0000

Begreppet ”siloviki” missbrukas ofta, men jag tycker ändå det är ett användbart ord för att beskriva dynamiken inom delar av den ryska makteliten. Motståndarsidan kallas då ofta för ”liberaler” eller något liknande. Jag gillar den definition Chodorkovskij kom med i den intervju han gav till Boris Akunin:

De ena, som vi kan kalla för liberaler, vill skapa ett relativt demokratiskt, öppet samhälle. Jag skulle hellre kalla dem för ”anhängare för spel enligt reglerna”, även om inte heller det är helt exakt. De vill givetvis också ha makten, men de är beredda att kämpa för makten med politiska medel. De är framgångslika personer, och därför är de beredda på reell konkurrens. För dem är pengar ett medel, men aldrig anledningen till att de är i statens tjänst, eftersom de är övertygade om att de alltid lätt kan tjäna mer pengar än de behöver, och det har de rätt i.

Den andra gruppen, ”siloviki” är alltså snarare ”anhängare av spel utan regler”. Det finns verkligen många sådana i militära och polisiära organ (силовые органы), men de är inte alls i majoritet där. Och de är många på andra ställen också. De är osäkra personer som kompenserar sin osäkerhet med tillgängen till våldsanvänding. Just på grund av deras osäkerhet är makt, och än mer så pengar, en sorts fetisch för dem. Osäkerheten om den egna konkurrenskraften leder också till användandet av antidemokratiska våldsmetoder i den politiska och företagsekonomiska kampen.

Mer om den intervjun här.
http://www.kniivila.net/2008/isoleringscell-for-intervju/